Eller jag försöker iallafall alltid visa mitt yttre skal som glad,vilket gör andra också glada.

Jag menar om jag ler mot en tant i affären så hamnar ett leende på hennes läppar vilket gör nästa kund glad och så fortsätter det i en positiv cirkel.

Även om jag är ledsen så försöker jag endå le.

Jag är inte ledsen speciellt ofta längre.

Det är klart att jag är ledsen ibland jag är inte omänsklig men det jag ville komma fram till är att jag alltid försöker hålla humöret uppe.

Det är bara när jag verkligen verkligen inte kan le,jag visar mig som svag och visar mina känslor.

Jag gillar inte att vara ''depprimerad'' för jag vet hur jävla svårt så många andra har det,jag är så lyckligt lottad så det finns inte.

Jag har ett hus att bo i,en underbar familj med både en mamma och pappa.

Jag får rida,gå i skolan och får allt jag behöver.

Det är för många en självklarhet,men det är det inte!

Det är så många barn som har det svårt,och jag är tacksam för att jag har det så bra jag har.

En annan sak som jag är så otroligt tacksam är för att jag har så underbara vänner och människor omkring mig som jag ser upp till och som gör mig till den personen jag är.

Och såklart världens bästa hästar!!

Utan er så skulle jag inte ha nått att skratta och vara glad åt!