Har nästan bara mått bra och skrattat under dem senaste månaderna.

Visst jag har väll varit nere också men jag har tacklat problemen,pratat och löst dem på bara nån dag och efter det gladare än någonsin.

Ska jag vara helt ärlig,jag blev ledsen när Mimmi dog jag har gråtit och jag saknar henne,visstvisst.

Men jag har tänkt på ett helt annat sätt än vad jag gjorde som till exempel i somras,hon betyder inte ens hälften vad Rayman gjorde men när han dog grävde jag typ ner mig i flera veckor.

Man tjänar inte på det,man får lov att tänka frammåt och positivt,hon fick ett relativt långt och lyckligt liv.

Jag tänke på det hon tillfört i mitt liv och alla mys och glada stunder vi haft tillsammans och minns henne som min sockertopp.

Det fanns inget att göra för henne,hon somnade in och är begraven utanför mitt hus.

Jag har aldrig mött en sån individ som henne och hon var underbar,speciell.

Rädd men endå så livsglad.

Att jag varit så glad måste också vara för alla underbara vänner,skulle aldrig kunna leva ett liv ensam!

Hugs and kisses to you!