För några år sen var det exakt dom orden jag fick höra .. och jag tog åt mig av det, jag kommer ihåg det som om de vore igår.. Och jag känner smärta, men fyfan va jag lever ! 

Livet har ingen mening, det ingår bara en massa val. 
Kärlek uppfanns av en anledning, för att man till sist ska stå ensam.
Du får alltid något du vill ha, för att ditt hjärta ska krossas när du fölorar det.
thats life - lev med det, du har inget annat val.

och jajamen jag klagar, men det gör jag alltid när jag är orolig.. Och även om den här hästen börjar betyda sjukt mycket för mig, jag kan inte säga att jag älskar henne. men hon är "min" prinsesshäst.. Vilket bara gör saken värre, har man haft så mycket som går emot en så är man rädd för att släppa in nytt. Och dom där tre meningarna ekar i mitt huvud. Som om jag inte är tillräckligt medveten om sanningen .. men men men .. jag hoppas att det börjar gå bättre nu, jag har hittat en plats där jag trivs, jag gillar folket, området, hästen, de andra hästarna och framför allt ägaren till hästen.. Visst sist gick det ju åt helvete hallåå, jag kom ju dit då är det ganska självklart att nått gått snett på andra stället.. Men det här, jag känner mig allmänt trygg på den där hästen.. Jag skulle aldrig aldrig aldrig någonsin skritta ut helt själv.. i alla fall ha med sig någon som går.. Inte ens på zoya som har fått mig att blivit trygg på hästryggen igen .. Men med heddan jag skrittade ut själv utan några problem .. eller okej vattnet var ju faktiskt skitläskigt, men med lite om och men kom vi över det med ;)

så livet, vad ska man med det till? Förutom att leva när man väl gör det, hitta kärleken hela tiden och ta smärtan och sen skratta åt den .. det funkar ju helt galant ! oftast ;) 
men vafan, man kan ju inte säga att det inte funkar jag står ju här idag ! (sitter)
ett till inlägg om ridningen kommer förr eller senare :p